Högstadiet

Dem första tankarna som var starten på den här bloggen var tankar om ideal och "krav". Alla vi som driver den här bloggen har helt olika liv, ser helt olika ut och har helt olika personligheter.

 

En av oss har alltid fått höra att hen är smal, en har fått höra att hen är muskulös, en har fått höra att hen är lång, en har fått höra att hen är knubbig. Alla åsikter som inte var menade som något speciellt dåliga, men som har suttit kvar och kommer förmodligen att göra för alltid.

 

Så vårat första inlägg kommer att handla om idealet.

Det kommer alltid vara missnöje och krav man ska nå upp till. Det kommer alltid vara oskrivna regler för hur man ska se ut, som det alltid har varit. Man får höra dagligen att man bara ska skita i alla reklamer, "fitsporation"-sidor och snygga muskulösa men ändå pinnsamala kroppar. Man får höra att allt ändå är fejk. Men å andra sidan händer det inget med dagens ideal.

 

Samhället fortsätter mata oss mer än mätta på hur viktigt utseendet är, att man ska vara "hälsosam", att man inte ska äta eller tvärtom, att man ska äta. Men ingen människa har ännu uppnått det såkallade idealet, ändå fortsätter nästan alla att försöka och åsikterna bara flödar. Varför?

 

Alla kommer för alltid ha åsikter, positiva som negativa, det kan man inte ändra på men man kan ändå inte göra alla nöjda. Men frågan är vem man ska "göra" det för, är det för dig själv eller för idealet?

 

Hade folk mått bättre utan sociala nätverk där folk endast visar upp sina stoltheter? Hade folk mått bättre utan photoshop som retuscherat bort den lilla lilla celluliten på världens största modell? Hade folk mått bättre utan försök till "perfektion"? 

 

 

 

 Jaha och vad det här då?

Jo det här är en blogg driven av fem personer som nu i höst ska börja i nian, det vill säga det sista hemska underbara slutet av hägstadiet. Idén kom när dem tillsammans kom på att dem delade ungefär samma tankar (fast ändå inte) om högstadiet/tonåren/allt annat skit här i livet. 

 

Dem vill göra en blogg som andra kan känna igen sig i, som folk kan läsa i samtycke och med glädje. En blogg som tar upp saker som folk pratar om men inte riktigt tar tag i. Dem kommer visserigen bara skriva, men det som skrivs hoppas dem kan nå ut till folk som behöver känna sig mindre ensamma men också för att få folk att förstå.

 

Bloggen är till för alla, vare sig du är lärare, tonåring, förälder, syskon, kusin, skolsyster, frisk, sjuk, dum, snäll, stor eller liten och mycket därtill. 

 

Trevlig läsning, kram.